Vadderad rustajacka

“Between thought and expression lies a lifetime“.

Denna raden, återfinns i The Velvet Undergrounds låt “Some kind of love”. Förutom att den är en del av en väldigt bra låt, så beskriver den även mitt förhållande till vadderade tygrustningar. Jag började väl tänka på det strax efter att jag började lajva, 2005 gjorde jag ett seriöst försök som gick åt h*lvete… Nu är det dags igen.

Till att börja med så är terminologin för samtliga vadderade plagg från medeltiden rörig. Som äkta positivister så vill vi gärna hitta regelbundenheter, benämningar, arter och system. Men min uppfattning är att vadderade plagg från medeltiden är mer eller mindre omöjliga att systematisera. De olika namnen (gambeson, aketon, arming doublet, pourpoint, jack etc) är antagligen inte bundna till specifika plagg med tydliga gränser, jag misstänker att de istället är bundna till vissa platser och tider. Vidare så tror jag att tillverkningssätt och modell berodde på användningsområdet. Man måste fundera på vilken övrig (ut)rustning som användes till. Användes det vadderade plagget som ensam rustning? Tillsammans med brynja? Heltäckade rustning? Självklart kan man inte förneka källorna, det finns både bilder, bevarade plagg och beskrivningar av hur man bäst tillverkar ett dylikt plagg. Men att utifrån detta försöka hitta en exakt definition på vad t.ex en “jack” är, och framförallt inte är, tror jag är knepigt. Utifrån detta röriga resonemang kommer jag referera till mitt nuvarande projekt som “vadderad rustjacka”. Det är en vadderad jacka som jag ska använda till min rustning, alltså känns namnet logiskt, även om det kanske inte förekommer i källorna. Ett nutida namn på ett nytillverkat plagg. Men skitsamma, till saken…

Jag har genom åren samlat på mig rustningsdelar som stilmässig passar i sent 1400-tal, därför vill jag även ha en vadderad rustjacka som passar till det. Bildmaterialet verkar visa att det handlar om ett ganska tajt sittande kviltat plagg, som till stor del följer det civila modet. Ett exempel har vi på St Ursulas relikvarium, daterat 1489.

62448the-reliquary-of-st-ursula-1489-posters

Flera intressanta bilder kan man hitta i följande tråd på myarmoury.com. Så formen är jag ganska klar över. Tillverkningsmetoden då? Detta fick bli ett sånt tillfälle då jag lät arbetsbördan bestämma. En teknik som jag har testat på vadderade hättor, som ger ett utseendemässigt bra resultat går till på följande vis: Jag klipper ut två lager av linne med sömsmåner, plus ett antal lager utan sömsmåner. Därefter kviltar jag samma alla lager utom ett av de som har sömsmån. Detta blir alltså det yttersta lagret plus vadderingen. När kvilningen är klar så fäller jag sömsmånerna och syr fast det sista lagret som foder. När alla delar är kviltade så syr jag ihop dem med täta kaststygn (whipstitches på engelska). Sjukt seriös paintbild finns här.

Jag har inga belägg för den här metoden, men den är lätt att använda av flera anledningar. Man har hela tiden ganska småstycken att jobba med, tills det är dags att sätta ihop alla delar. Det ger inte massa knöligt tyg i skarvarna. Dessutom är det lätt att variera vadderingen beroende på område på kroppen.

Så nu har jag alltså börjat göra en vadderad vapenjacka med denna metod. Efter att jag gjort ett mönster klippte jag ut fyra lager linne och ett lager stadigt ylle. Yllet kommer alltså att vara i mitten, men två lager linne på var sida. Jag la extra vaddering över axlar, bröstkorg och rygg, men minskade på den runt armhålen. Ärmen vill jag ha tjat, men risken finns att det blir väldigt knöligt efter som den ska sys ihop till ett förhållandevis smalt “rör”. Jag delade därför upp ärmen i två delar, alltså en ytterärm och en innerärm, likt dagens kavajer. Jag har inga belägg på detta heller, utan gör det för att få det att fungera.

Så nu är jag alltså på kvilningsstadiet… Snart är en halva av ryggen klar, efterstygn i så mycket tyg tar tid. Därefter ska den som sagt fodras innan jag sätter igång med nästa. Det jag är orolig för är givetvis att den blir för liten. Kviltning och vaddering är jag inte van vid, vilket gör att det kan försvinna värdefulla milimetrar på ett redan tajt plagg. Detta tänker jag i så fall lösa genom att sätta i kilar i sidosömmen, och ev ändra snörningen fram. Vill minnas att någon av Sture-jackor har liknande kilar, även om det är en vag motivering. “Jag kommer lägga ner mycket tid, och är beredd att ta till icke-historiska metoder om det jävlas mot slutet” kan vara en bättre motivering. Tanken är dessutom att ärmar och sidosöm ska döljas av brynjeförstärkningar, så kallade fleckror

Så nu sitter jag här, men drygt 2.5 kilo tyg, en bit vax och en snabbt minskande trådrulle. Här kommer lite bilder på utsidan av ryggen, samt insidan som blev vit pga tygbrist. Fodret kommer dock bli naturgfärgat.

img_2159 img_2160

Dessutom har jag fått två skräddarlärlingar, Lina och Lea. Dom är ytterst intresserade av tråd…

img_2166

Så…. Vi får se hur det slutar. Det kommer att hamna i garderoben som allt annat… Frågan är bara om det blir på en galge eller i skräplådan. Önska mig lycka till…

This entry was posted in 1400-tal, Doublet, Medeltid, Rustning. Bookmark the permalink.