Lajv som jag skulle velat åka på

Det händer ibland att lajvare beskriva bakgrunden och uppkomsten till deras hobby, helt enkelt skriva “lajv-historien”. Historieskrivning är, som vi alla vet, en viktig del i gruppers legitimering och självhävdelse genemot andra grupper, och därför är det i sig inget konstigt. Dessutom går ju en stor del av lajvhobbyn ut på att skriva historier och skapa berättelser… För det mesta ser man förklaringar om att lajv är sprunget ur bordsrollspelen någon gång under mitten av 80-talet, och där brukar lajvet Träsk-Otto nämnas som en föregångare , men jag har också hört talas om en gren som anser att Svenska kyrkan införde lajv som en del av konfirmationsläger. Hur eller hur så skulle jag här vilja lista ett par av de lajv, som gick av stapeln innan jag började:

Minilajvet vid Rockelstad 1919: En liten uppsättning för endast två deltagare, som utspelade sig under stenåldern. Det var höga krav på lajvet, och deltagarna hade bland annat handsydda kläder och tidsenligt tillverkade föremål, varav flera var tillverkade inlajv. Lajvet håll på i flera månader i deltagarna gick in hårt i sina roller, total immersion uppstod säkerligen flera gånger, vilket kan ses i följande citat:

[...] jag minns med glödje den nattliga roddturen på Båven, som jag var med om. Vi hade riggat et en fin akterlantärna för att lysa oss med, ty natten var beckmörk. Den bestod av botten till en stor lergryta, som gått sönder, och som vi klämde fast i en grenklyka och gillrade upp i flottens akter. Grävlingsolja var bränslet. Det flammade ståtligt, när vi stakade oss ut genom vassen, och speglade sig i den bläcksvarta sjön, när vi paddlade ut på det vida lugna vattnet. Det var en av de sista kvällarna, Smedberg var klädd i en mantel av älghud, som han gjort sig, när hans tunna arbetskläder blevo för svala, och ett par raggiga byxor av gethudar. När jag såg honom sitta där på flotten i eldskenet, blond, rödskäggig och väderbiten med den gråa raggen spretande åt alla håll, behövde jag inte anstränga min fantasi för att försätta mig fyra eller fem årtusenden tillbaka i tiden, då de blonda ljusletta människorna ännu voro, vad endast ett litet antal svarta och röda är idag. (Klein 1920. Refererat i Petersson 2003).

I sanning ett mustigt lajv med höga krav.

Om detta stenålderslajv var litet med naggande gott så bör renässanslajvet “Det gamla Stockholm” vara något helt annat. Inför detta lajv, som gick av stapel i samband med Allmänna konst- och industriutställningen år 1897, byggde man upp en hel lajvstad som får alla lajvbyar i vårt långa land att blekna. På en konstgjord ö utanför Djurgården byggdes en ny “Helgeandsholme” upp och även slottet Tre kronor reste sig ur askan. Lajvet höll på väldigt länge, och är i efterhand känt för sina realistiska stridsscener. Hur höga
dräktkraven var hoppas jag kunna skriva om till våren. Lite bilder från förberedelsearbetet finns här:

Åker vi några mil norrut, och tar oss tillbaka i tiden några hundra år så finns det bevis för att även Sveriges regenter har lajvat. I samband med sin kröning år 1617 lät Gustav II Adolf sätta upp ett klassiskt fantasylajv i Uppsala, med sig själv i rollen som en forngötisk kung. Även om det rådde kameraförbud på lajvet så finns det vissa berättelser bevarade som beskriver de mest uppseendeväckande scenerna. En deltagare berättar:

Oden, åtföljd av  konung Berik samt av pipare och fyra män av vilt utseende –  han färdades på en stridvagn av skräckinjagande mundering och var grym att skåda, lik ett hiskeligt vindunder, hans harnesk flammade som eld, och han svingade sitt svärd med övermänsklig kämpakraft! – Apollo med muserna. Dygderna och Lasterna med sina attribut, en skara morianer klädda som sjömän på ett fullriggat och med kanoner bestyckat skepp, en trupp beridna moskoviter på ädla fullblod utgjorde huvudgruppeb. En narr i sin kåpa med bjällror och solkessnören deltog även i den bisarra processionen. Man är glad att man fick vara med. Beijer 1937. Refererat i Pettersson 2003

Så, då återstår frågan: är allt jag har sagt skit? Kan vi definiera detta som lajv? Eller är det teater? Experimentell arkeologi? Och skulle det i så fall gå att kalla lajv för experimentell etnologi? Ett arbetssätt där vi testar olika världar och kulturer för att få insikt och förståelse? Hur som helst så är det uppenbart att vi sedan lång tid tillbaka har klätt upp/ut oss och agerat på ett sådant sätt att vi ska föreställa andra, vi har spelat roller. Jag tror att många personer inom hobbyn inte gärna känner igen sig i de ovan beskrivna händelserna, lajv är något annat, något unikt och nytt. På samma att tror jag att många utom hobbyn inte heller vill slå ihop dessa företeelser, lajv är en lek eller på sin höjd en hobby, medan de äldre händelserna är manifestationer av makt och Historia. Jag kan givetvis inte sitta här och påstå att alla dessa saker går under namnet “lajv”, den makten att definiera ord har jag inte. Men så som varande en person med ett ben i varje område så tycker jag mig se flera viktiga samband. Fler likheter än olikheter. För den som är intresserad av rekonstruktioner genom tiderna kan jag för övrigt rekommendera en bok som har vett inspiration till detta raljeri.

Pettersson, Bodil – Föreställningar om det förflutna. Arkeologi och rekonstruktion. Riga (2003)

This entry was posted in Museologi and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Lajv som jag skulle velat åka på

  1. Sven Ryglert says:

    Tack för ett intressant raljeri :)