Sätergläntan 2: Linspinning och tryckta buldanmattor

Detta är det första av en serie blogginlägg där jag planerar att presentera lite av det jag har gjort under mitt år på Sätergläntan. Jag gick deras vävutbildnings första år vilket i första hand fokuserar på traditionell handvävning på fyra skaft. Här har jag bara tänkt skriva om de projekt som blev “något större”. En stor del av utbildningen på Sätergläntan handlar ju om formgivningsprocesser, slöjdhistoria, spinning, färgning och provvävning. De sakerna kommer jag bara ta upp om andan faller på.Så det jag skriver om här får ses som russinen i det vetebröd som ett år på Sätergläntan utgör.

Efter diverse lära-känna-övningar och annat fluff som så ofta inleder terminer så gick vi hårt ut med linberedning och linspinning eftersom vi skulle spinna inslaget till vårt första projekt. Linberedning gjorde vi även under textilvetenskap A i Uppsala, då på Fransåkers linodlarförening och jag måste säga att jag har ett något kluvet förhållande till lin. Ett stycke färdigvävt linne kan vara väldigt fint och ha en otrolig känsla, men vägen dit kan stundvis vara ganska torr, tråkig och dammig. När man väl rötat, bråkat, skäktat och häcklat linet så står man där med en ganska liten docka långlin och väldigt stora mängder blånor.

20120601-095606.jpg

Man kan ju tänka sig att det såg ut så här vid linberedningen på Sätergläntan. Det gjorde det inte. Bild från Wikipedia

Detta var i vårt fall väldig tur eftersom det var blånorna som skulle spinnas. Att spinna blånor kan vara väldigt trevligt om man har fina och relativt rena blånor. Våra var som en korsning mellan torrt gräs och taggtråd med tanke på att ytved som fanns kvar. Hur eller hur så satte spinnandet igång och det blev till slut två mattor varav den ena fick en kompakt mönster av de så klassiska åttauddiga stjärnorna som förekommer överallt i textilkonsten, bindningen var panama.

När det gäller det tuskaftsvävda tygstycke där jag använde de handspunna blånorna så har det karaktär, minst sagt. Det finns ett uttryck om att drängen ska bära blaggarnskjortan tills den är mjuk nog för husbonden, och det är ju jättefint för drängen eftersom en helkroppspeeling ingår. Kanske något att sälja vidare till spa och kurorter? Vid ett senare tillfälle hittade jag ett tygprov som enligt lappen var underlakan av skäktefallet, det vill säga det lin som slås bort vid skäktningen och i många fall är ännu grövre än blånorna.

Och så lite bilder:

 

I nästa inlägg: Randiga bolstervar och hårdstoppade kuddar

This entry was posted in Sätergläntan, Spinning, Textil, Vävning and tagged , , , , . Bookmark the permalink.