Vävredskap idag

Ibland funderar jag på redskap och tekniker, ganska ofta till och med. Häromdagen hittade jag en inventarium från en klädesfabrik i Nyköping, daterat 1753. Det var på över trettio sidor och dom tog i äkta 1700-tals anda upp allt, från limgrytor till trasiga obrukbara ullkorgar. Mumma för en textilhistoriker. Alla dessa namn och redskap som passerar ens ögon, spår av en professionell, rationell och storskalig produktion. Man blir ju lite knäsvag.

Idag tycker jag det är ganska fattigt på redskapsfronten när det kommer till vävning, och visst är det så att mycket går att göra med en ordinär varpa och en trissvävstol med några skaft och trampor. Enkelt är bra, då hamnar fokuset andra saker än att bemästra redskapen och tekniken. Men jag får ändå en märklig känsla när jag kollar runt på nätet. Det hela grundar sig nog i att jag och Sara inför återkomsten till Uppsala behövde lösa varpningsfrågan. Jag kollade runt på nätet och hittade en del olika lösningar som inte involverar en överdimensionerad varpa som tar lika mycket plats som ett kylskåp även i ihopfällt läge. Eftersom vi bor i tegelhus så är den gamla klassiska lösningen att sätta pinnar i husets fasad och varpa längs dem inte speciellt tilltalande, även om det verkar vara någon sådan lösning ovan nämnda Nyköpingsfabrik verkar ägna sig åt.

Sektionsvarpbom då? Denna tillsats som jag aldrig stött på i levande livet. Testade att googla det och visst fick jag lite träffar (593 st). Glimåkra säljer sådana, det finns också att köpa från Finland. Men är det någon som använder som? Gamla utgångna Blocket-annonser tyder på det. Testar att googla på den engelska motsvarigheter, 33 200 träffar. Visst finns det fler vävare i världen som pratar engelska en svenska, så siffrorna säger kanske inte så mycket. Men det är till engelska och amerikanska sidor man får rikta blicken för att lära sig  något om sektionsvarpning, för att inte tala om Youtube, denna aldrig sinande källa till kunskap. Efter att ha kollat på filmer och läst bloggar så måste jag säga att jag är ganska nyfiken på sektionsvarpning. Det verkar fylla vissa syften och det vore kul att kunna. Kolla klippet nedan

Det verkar ganska kul att kunna dra på ohemula mängder varp utan några platskrävande redskap. Och att kunna göra det själv dessutom. Sen har ju var lösning sina för- och- nackdelar såklart, det kommer man aldrig undan. För en ordentlig genomgång av dessa rekomenderas Laura Fry’s blogg, där hon skriver en hel del om redskap och dess användning. Laura Fry solvar dessutom 700 solv i timmen, vilket får anses som ganska imponerande.

Kollar man sedan vidare på utländska hemsidor så hittar man en helt annan vävkultur. Vad sägs om nytillverkade jaquardvävstolar? Eller varför inte en småskalig men helautomatisk vävmaskin? Eller kanske en 32-skafts monstervävstol som lyfter hela bakdelen vid varje trampning? Som dessutom kommer med en uppsättning hålkort. Vävningen verkar har något av en annan utveckling i vissa andra länder och jag blir så nyfiken på varför och vad det innebär. Avund kan jag inte påstå att jag känner, men nyfikenhet och självklart en vilja att testa.

Nåväl, ibland slår slumpen till när man minst anar det. Så en bättre begagnad sektionsvarpbom av märket Louët ligger nu i förrådet i väntan på att det ska bli möjligt att sätta upp den stora vävstolen som sektionsvarpbommen passar till. Nu ligger ryckverk och automatisk frammatning av varp på plats ett och två över saker jag vill införskaffa och dom borde inte vara för svåra att bygga själv…

Och hur varpar vi nu då? Jag fulslöjdade en rätvarpa av rundstav och 45×70 mm furu. Rent tekniskt sett kan jag varpa över 30 meter på den, så den fyller syftet just nu. Och den får plats under sängen. 

Posted in Textil, Vävning | Tagged , , | Leave a comment

Skräddaren och soldaten: PM

Nu är det dags för uppsats igen, och förhoppningsvis ska jag använda bloggen för att dela med mig av resultat, tankar, källor och liknande. Till attbörja med lägger jag upp det lilla PM som jag författade för att kunna presentera arbetet för mig själv och andra.

 

Skräddaren och soldaten

Uniformsproduktion och arbetsorganisation 1720-1775

 

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att undersöka den organisation som låg till grund för
produktionen av uniformer för den svenska armén under andra och tredje kvartalet av
1700-talet. I detta syfte inbegrips undersökningar av de statliga regleringar och
förordningar som styr produktionen, räkenskaper och kontrakt som skapades i samband
med produktionen och närstudie av bevarade föremål. De övergripande frågeställningen
som jag kommer arbeta med är:

Under vilka förutsättningar tillverkades uniformer för armén under den bestämda
tidsperioden och hur var arbetet organiserat?

Uppsatsarbetet är knutet till ämnet textilvetenskap, vid konstvetenskapliga institutionen,
Uppsala universitet. Uppsatsarbetet sker även inom den ämnesövergripande
forskningsnoden ”Early modern cultural history” vid historiska institutionen, Uppsala
universitet.

 

Material

Materialet som ligger till grund för undersökningen består av arkivhandlingar från den del
av Krigskollegium som benämns ”Beklädningskontoret”. Här finns en stor mängd
handlingar som på olika sätt berör produktionen av uniformer. Till detta kommer handlingar utanför Krigsarkivet som behandlar de olika hantverkare och manufakturister som är inblandade i produktionen.

Förutom arkivhandlingar kommer också ett flertal bevarade plagg ligga till grund för
undersökningen. Genom ett närstudie av hantverkarnas handlag, tekniska lösningar,
tygkvalitéer, tygutläggningar och liknande detaljer är det möjligt att närma sig de
förutsättningar för produktion som fanns. Hittills har uniformer vid Armémuseum och
Kalmar läns museum lokaliserats.

 

Avgränsningar

Tidsomfånget begränsas till åren 1720-1775 vilket är den tid som Beklädningskontorets
bevarade handlingar täcker. Ett tidsmässig fokus kommer troligen att hamna i mitten av
perioden, ca 1750-1765. Under denna period finns en stor mängd handlingar bevarade,
två nya uniformer införs och ett krig förs vilket gör att förutsättningarna för att undersöka
flera aspekter av tillverkningen borde vara god.

Vad gäller de fysiska föremålen så avgränsar jag mig till de skurna och sydda plaggen, dvs
skjorta, väst, rock, byxor och eventuell halsduk. Även om skor, hatt, strumpor, bälten och
andra persedlar säkert är intressanta föremålsgrupper så kommer dessa inte att ingå i
denna undersökning.

 

Tidsplan

Uppsatsen beräknas vara klar i maj 2013. På grund av magisterprogrammets upplägg
kommer arbetet ibland ske på heltid, ibland på deltid. Hösten kommer ägnas åt orientering
i materialet och samlande av material samt arkiv- och litteraturstudier. Senare delen av

höstterminen kommer i huvudsak ägnas åt andra kurser. Efter nyår påbörjas uppsatsen
igen på halvtid för att sedan bli ett heltidsarbete under andra hälften av vårterminen. Jag
kommer under hela året ha möjlighet att arbeta med uppsatsen vid behov när det gäller
materialinsamling, museibesök och liknande.

Posted in Textil, Textilvetenskap | Tagged , , , | 1 Comment

Sätergläntan 4: Mer kuddar, fast i rosengång

När man går en utbildning i ett hantverk så händer det sig ibland att man gör provlappar för att få koll på en teknik. Ska man göra en vävprov som man ska lära sig något av så bör man väva en lite längre bit, kanske uppåt en 40 cm. Detta råkar också vara en ganska vettig storlek för en mindre kudde, vilket innebär att det blev en del kuddar under detta läsåret.

I detta projekt skulle vi väva prover på olika typer av rosengång och till saken hör att jag tidigare på hösten hade fått ett otroligt fint fälltäcke i födelsedagspresent. Täcke var gjort i rosengång och givetvis så kommer ju idén att göra matchande kuddar i samma färger och samma mönster. Eftersom jag har en tendens att sätta ribban något högre än vad som är rådligt så bestämde jag mig också för att handspinna och växtfärga allt inslag. Joråsåatte…

Sagt och gjort, ett hetsspinnande av Guds nåde satte igång och mycket av den vita ryan och leicestern som fanns liggande förvandlades till garn. På grund av tidsbrist så blandade jag i en del handspunna garner som jag hade sen innan. Vissa av dessa garner var ganska ojämna, men detta ger ju endast karaktär åt tyget.

Garnet färgades sedan i de färger som fanns i täcket: Rött (krapp), gult (björk), blått (indigo), grönt (björk + indigo). Vitt och svart blev ofärgade. Efter detta började jag väva, ständigt stirrandes på de foton jag hade av originalet.

Resultatet blev två mindre och en större kudde som påminner om originalet men inte är några rekonstruktioner. Det ojämna garnet och de starka färgerna gjorde att den färdiga produkten kändes som ett riktigt mustigt hästtäcke från 1800-talet, inte helt olikt de som hänger och dräller bakom trappor och i märkliga skyrmslen och vrår på loppisar i Dalarna.

De färgade kuddarna blev i lös rosengång medan den grå/vita i är rosengång på tuskaftsbotten. Det provet jag gjorde i bunden rosengång finns inte med på bild, då vi inte riktigt kommit överrens än…

 

Posted in Sätergläntan, Textil, Uncategorized, Vävning | Tagged , , | 1 Comment